Förstår du?

Jag förstår inte hur jag kunde förlåta dig för allt du har gjort mot mig.
Du tar inte av dig armbandet jag gav dig. Fortfarande har du det på dig?
Du lämnar dina kläder här så jag ska ta hand om dom, för du vill inte ha dom?
Vad ska jag göra med dom? Vi två finns inte mer. Dom ligger ändå och dammar i skåpet.

Vad vill du utav mig? Du ger mig så korkade signaler att jag tolkar dom korrekt men det du sa
till mig för en månad sen passar inte in. Du behöver vara fri utan mig som håller kvar dig på plats.
Men glöm inte vem som älskade dig till slutet, glöm inte vem som tog tillbaka dig, glöm inte vem som alltid
gjorde små sakerna för dig. Gjorde middag till dig när du kom från skolan, skrev små lappar då och då.
Stod ALLTID upp för dig. Tog dig för det mesta före mig själv så du kunde ha det bra. För när du mådde
bra mådde jag bra. Men jag har pratat med folk du känner. Dom ser det jag ser.. Varför kan du inte
bara vara ärlig mot mig som du brukade? Varför kan du inte bara säga som det är?
Ditt val, din förlust

Kommentarer
Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: