I allt så känns det som det vore mitt fel. Jag försöker vara som en ängel som vakar över dig, dig och dig.
Jag kan inte tvinga dig att göra något du inte vill.
Jag kan låta självisk i mina texter. Men det är där jag oftast får säga mitt som inte är ditt.
Jag har förlorat så mycket sen jag förlorade dig. Men jag kan inte tvinga dig. Jag saknar dig, den du var.

Jag klarar inte av att få påhopp. Jag klarar inte av att få skäll, Jag klarar inte av att få ord slängades på mig.
Jag klarar bara av att vaka över dig, dig och dig. Jag sa aldrig att jag var självisk , jag kan vara självisk , som här i denna text. Att yttra mig självisk med ord med min röst är svårare.