Ibland känner jag mig som världens sämsta vän. Speciellt till en viss person.
Jag känner mig så otroligt dålig som person. Har känt mig så dålig som vän sedan jag och mitt ex
gjorde slut. Har väl försökt vara så lite hemma som möjligt, umgås med vänner som inte bor nära mig.
Försökt träffa nytt folk helt enkelt. Och det har lett till att JAG känner mig som en dålig vän till min andra vänner.
Ja speciellt  till en viss person. Jag känner mig även dålig mot min familj. Är aldrig hemma längre på helgerna.
Men jag är ju en tonåring? Det skyller jag Alltid på.
-"Det är normalt att inte vilja vara hemma,det är ju normalt för jag är en tonåring."

Är denna text som ett slags ursäkt till mina vänner? I guess so. Är rätt feg av mig ibland, men texten också är  till för att skriva av mig. Uttrycka mig. Bloggen är ju som en dagbok. Och detta är vad som snurrar i mitt huvud just. Dessa jävla tankar som hemsöker mig.