Man vet aldrig vad man har förens man förlorar det? Låter det bekant?
Jag har alltid vetat om vad jag har haft och uppskattat det men alltid för lite.

Nu är det så att en person som en gång tiden stod mig nära,alldeles för nära har upptäckt att jag håller på försvinna. Jag tänker inte gå runt och vänta och inte få någon respons. Jag har levt mitt liv och försökt, ja gå vidare helt enkelt. Men nu helt plötsligt står denna person ivägen för den personen vill att jag ska ge tid.
Tid att komma tillbaka.

Jag ville egentligen bara klippa till personen. Eftersom så många nätter jag har legat vaken,gråtit och försökt ge någon vibb att jag vill fortfarande ha personen i mitt liv,lika nära som förr. Nu står jag här och jag har makten,delvis. Men det känns som jag har hamnat i undeläge. För jag skulle kunna ge min vänstra hand för denna människa. Jag vet att personen har nu förstått att jag inte tänker stå kvar som en idiot och inte kunna få leva mitt liv.

Så nu är jag här. Väntar och väntar som en dåre(känns det som ibland) Men jag vill inte riskera att förlora denna chans. För vi är så lika men ändå olika. Vi lyfter varandras svagheter helt enkelt.

Jaja nu ska jag plugga matte , "%¤&%/% my life. ByE!