I loved your faults you had. I accepted your faults. When you always corrected my faults. I did a lot for you my love.

Did you realize that my love?
You took my innocence, my great love.

I was not always an angel, but I was not a devil either.

I always wanted to please you, because I always wanted your best.
Did you realize that? Did you realize anything at all my love..

Varför ska man gå runt och vara bitter och sakna allt det gamla? Varför kan man inte njuta av nuet och tänka att det blir bättre. Kan bara bli bättre om man själv vill!

Gud jag saknar så mycket. Jävligt onödigt. Det är de förflutna, du lever endast för idag. Du ska leva i nuet inte för igår eller för imorgon, ta en dag i taget!!
Jag saknar gamla vänner, gammal kärlek osv. Men vad ska jag göra? Människor förändras, sina värderingar förändras. Ingenting kan vara föralltid, även om man vill det. Antingen växer man ifrån det/den eller så växer man med det/den.

Känns som en sådan jävla bra dag, känns underbart, vill inte tänka på det förflutna, det behövs inte. Jag kommer må TUSEN gånger bättre om jag tänker på nuet!!

Ibland värdesätter man helt fel människor. Och det har förstått de senaste veckorna.
Någon jag verkligen värdesätter högst på toppen av isberget är min allra bäste vän.
En person som känner mig utan och innan till.
Ingen har riktigt någonsin förstått hur pass mycket jag älskar denna människa..
Inte ens hon, inte ens jag själv ibland..

Jag skulle kapa mitt ena ben för henne. Seriöst nu!
Även om vi inte umgås lika mycket längre så spelar det ingen roll vilka vänner jag har funnit på vägen så har ingen kunnat nå hennes plats i mitt hjärta. Vi har upplevt nog allt. Jag delat minsta lilla hemlighet med henne.
Jag är så fruktansvärt ångerfull för lilla minsta sorg jag har åstadkommit i hennes liv. 
Hon är verkligen den ENDA utanför min familj som jag kan komma till tidigt på morgnen och gråta ut. 

T.om när jag och mitt x gjorde slut så bad jag pappa ringa henne, hon kom på en kvart och den kvarten hade hon hunnit ner till en butik och köpt en påse godis med bara mitt favorit godis. Och resten av den kvällen låg hon och höll om mig.

Jag har inte varit världens bäste vän på länge. Jag har handlat fel många gånger i olika stunder.
Jag har växt upp på ett sätt som har fått mig inse att ta dig efter någon annan har aldrig varit rätt.
För jag vet med säkerhet att du skulle vara den vännen som jag aldrig kommer att förlora. 

Så mycket fel jag har gjort. Och jag märker det nu i denna tid. Gör mig ont. 
Jag lovar en dag ska jag försöka ge dig allt tillbaka. För min kärlek till dig är större än till någon kärlek jag någonsin har upplevt, på riktigt. 

Jag älskar dig hundra gånger om och utan dig i mitt liv skulle inte vara ett fulbordat liv.

"Jag är på väg härifrån
Jag kan inte förklara
Jag stänger av telefonen


Jag glider ifrån allt
Vad var jag en gång?
Jag förlorar mitt fokus
Vad drömde jag om?


Rör mina händer
Du måste förstå
Jag orkar inte förklara
försök och se det ändå
Det gnager mitt sinne
Det är som overklighet."

Nu ska dagens tanke ramla på bordet.

Det är för jävligt att vara tjej. Jag har verkligen märkt hur jobbigt det är. Och konstigt nog har jag inte märkt det förens nu?!? Tjejer tar mycket personligt.. Även en tjej som jag.

Jag är inte van att ta saker o ting personligt men eftersom jag umgås nästan bara med killar i min klass så är det faktiskt rätt svårt att förstå deras skämt ibland.

När dem brukar skoja med mig och säga- "Hanna ja du duger i krig." . Menas det då att jag duger men inte mer?
Jag förstår att dem skämtar med mig. Så dum är jag faktiskt inte. Men man tar åt sig efter ett tag. Liksom som ett mindfuck.

Tjejer tar helt enkelt nästan allt personligt. Som om "någon säger att du är ful så kommer du ihåg det men när någon säger att du är vacker så glömmer du bort det lika fort som du hörde det." Sjukt eller hur???

Ja , jag är nere fast glad. Det kanske ni har märkt? 
Jag tycker att just nu är allt så förbannat jobbigt och svårt.
Jag vågar inte chansa på någon eftersom jag vill inte bli så förbannat sårad IGEN.

Jag vill inte fästa mig vid någon. Jag vill bara gå under jorden. Jag överreagar. Jag är en liten skit som är 16 bast. Ja? Men jag vill bara vrida tillbaka tiden. Bara vara kär, bara vara så förbannat lycklig över allt. Oavsett hur förbannat jobbigt jag hade så hade jag i alla fall dig.

Jag är trött på alla dessa läxor, prov och tidiga morgon. Jag vill leva mitt liv. Jag vill flytta utomlands, träffa helt nytt folk och falla för någon underbar kille. Som faktiskt inte sårar mig. Jag vill bara sväva på rosa moln.
Jag vill träna.

Jag är inte olycklig jag vill bara så förbannat lycklig igen. Så där som förr.

"Hon visste att han var flera mil ifrån henne. Denna gång grät hon inte för hon saknade honom.
Utan hon grät för detta var slutet på deras kapitel. Dem bytte allt. Dem bytte känslor, bytte nummer, bytte tankar, bytte kyssar, bytte kläder och bytte skämt. Hon kände ingen ro längre.
Nu är han ute i stan och röjer. Ibland tittar hon en extra gång bakom sig för kanske, bara kanske har hon turen och få se honom. Så hon får äntligen byta en kram, byta värme en gång till."

Jag mår bra. Men det är okej att öppna ögonen och fälla ett par tårar.
För att förlora någon är det jobbigaste en människa kan uppleva.

"Jag gav dig mitt hjärta
bara rakt ut, hmm det är min dåliga vana.
Våra stunder vi hade, tankar idéer
din lukt i din nacke, pussar och skrattar.

Det gick för fort, vi vände blad.
Från ett sånt förhållande tar det lång tid att tända av.

Det bästa sex jag haft i hela mitt liv
jag nästan,jag nästan skäms över att säga det högt
ibland så, skippar vi snacket vi bara vet vad vi vill.

Det kommer funka,måste funka, någonstans där finns vår plats.

Den enda personen som har tagit min tankekrat 24/7

Fyfan vad sjukt att man kan känna sån passion
vi åt och drack & grät och vi skrattade och vi kom ihop
Som bästa vänner som har tagit det till nästa level

Han var bäst,försök att överträffa det ja.

Jag älskar dig, så vi kanske kanske kanske syns igen!"

Jag älskar dig. Jag bryr mig om dig till tusen. Om du behövde någonsin hjälp skulle jag inte tveka.
För en gång i tiden så skapade vi kärlek tillsammans.